Snart är glada resan slut, slut, slut...

Nu har vi inte länge kvar med vår, som det börjar kännas, eviga följeslagare solen... Hur ska vi klara oss ända till sommaren i Sverige nu? Vi lapar för fullt tills skinnet lyser rött och bilarna gör hastig halt så fort vi kliver ut i trafiken. Men hellre röd än vit eller var det tvärt om? 
Förra veckan var helt fantastisk, den vi tillbringade så mycket vi kunde av vår vakna tid i havets djup. Där nere är fan fiskar glada, ingen får vare sig äta eller peta på dem. Vi såg gigantiska humrar (alltså de riktiga -djuren) som var ute på promenad där nere på 18 meters djup, det var ganska mäktigt, de var så stora att en hel familj hade kunnat hålla sig mätta i nästan en vecka. Dessvärre har jag fått ge upp hoppet om mina sjöhästar för denna gång, de har varit utom sikte. Men det gör inget, en vacker dag stöter jag på en! 
För att få tillbaka känslan lite efter solens heta strålar så har vi idag roat oss med att fota havssköldpaddor, ja igen! Men det är så jäkla svårt när vattnet trycker på hela skärmen samtidigt, det tänkte de inte på på Dri-Dock när de gjorde de vattentäta fickorna, eller så var det precis det de gjorde men var alldeles för sugna på att ta helg... Men det blir alltså så klurigt att jag skrämmer iväg andra snorklare för att spotify går igång i mobilen på högsta volym, eller så råkar jag aktivera selife-kameran och lyckas ta 100 foton på mig själv istället för sköldpaddan... 

17/3-2015 Akumal, Mexiko
När vi har spenderat tid på land så har vi nästan brunnit upp, det brukar sluta med kall öl och har vi tur bra musik. Vi hänger runt med Emma och Daniel som vi träffade en kväll här på hotellet, vi köpte några öl och insåg snabbt att vi rest ungefär samma rutt men missat varandra tills nu. Men det felet är nu korrigerat och vi har tagit igen för förlorad tid kan man säga...



14/3- 2015 Playa del Carmen. Mexiko
På fredagmorgon tar vi farväl av värmen och vänder vår blick norr ut, men innan vi kommer tillbaka hem till Estocolmo så ska vi fira min födelsedag i staden som aldrig sover, världens huvudstad det stora äpplet och så vidare... 26/3 klockan 11 på förmiddagen dimper vi kalla och förvirrade ner på Arlanda efter vårt hittills längsta äventyr. DET är vemodigt kan jag lova!
Emma och Josefina
Daniel och Tommy
Så nu är ni med i bloggen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: