När cirkeln är sluten

 
Eftersom många undrar hur det är att vara tillbaka hemma igen och för att det känns fel att lämna bloggen i New York tänkte jag göra ett komma-hem-inlägg. Sen tänkte jag dela med mig av några dykbilder som vi tog när vi tog vårt dykcert på Cozumel, det mesoamerikanska revet är det största på norra halvklotet och det näst största i världen, bilderna är mörka eftersom de är alla tagna på mellan 15 och 18 meters djup.


10/3-2015 Cozumel, Mexiko

 
Det känns alltid skönt att sätta fötterna på svensk mark efter lång tid utomlands, här vet vi hur det funkar, det finns inget skrämmande och vi behöver inte visa någon utresebiljett eller redogöra för vart vi varit, vart vi ska bo och hur länge vi ska vara här. Det är rent, det är fräscht och när väskorna först inte vill komma på bagagebandet oroar vi oss ändå inte, vi har mer kläder och skor här. På det sättet känns det alltid tryggt att komma hem. Men redan på flygbussen in till stan börjar det vrida sig i magen; allting ser likadant ut. 
 

10/3-2015 Cozumel, Mexiko
Det tar ett tag att återanpassa sig, den omvända kulturkrocken är alltid värst, tycker jag. Men det är skönt att inte hela tiden ha koll på vart man lägger sitt pass, att behöva ta ut massa kontanter och gå vilse med massa värdesaker på fickan. Det är trygghet som är skönt att vila i en stund, lagom länge för att påbörja nya projekt och planera nya äventyr. 
 
Sen tänkte jag dela med mig av planerings tips om man vill göra en långresa på egen hand och inte vända sig till dyra företag som gärna sätter ihop dem för dubbla pengar. Momondo.se är min nya favoritsajt för flygbiljetter men mitt tips är att efter en sökning där gå in på det aktuella flygbolagets hemsida för ibland har de kampanjpriser och säljer samma biljett mycket billigare; ju färre mellanhänder desto bättre. Köp mat och underhållning på planet där det går, det är värt det. Vi har haft med varsin väska som vägt mellan 12 och 18 kg, vi har köpt mat på plan redan vid bokningen där de erbjudit det, sätesreservation på långflygningarna Stockholm-Bangkok, Phuket-Gold coast och New York-Stockholm, men inte på några andra, vi hamnade ifrån varandra på ett flyg Honolulu-LA och då kunde vi byta platser och sitta bredvid varandra ändå. För det är mycket roligare att flyga om man har någon att prata med. Vi lade på 17800 kronor per person på flygbiljetter. Är man lite flexibel, behöver man bara ett kort med en schysst reskassa, en packad väska och en biljett ut i världen. Resten löser sig. Även om man kanske får komma hem tidigare, åka en annan rutt eller stryka saker man verkligen ville göra. Det är ingen idé att sitta och spara år ut och år in till den perfekta resan, för den finns inte. Det finns inte en chans att se och göra allt under en och samma resa, världen är för stor, budgeten ofta för liten eller tiden begränsad men även om inget av det skulle vara ett problem så blir man också trött och lite avtrubbad. Man ledsnar på flygplatser, på att packa och packa upp hela tiden, mad ledsnar på att vänta, på att ta avsked och på att hela tiden börja om på en nya plats med nya människor. Den där underbara känslan när man äntligen kommit fram byts efter ett tag ut mot trötthet. Jag skulle vilja påstå att de jag träffat på som varit ute länge alla är överens om en sak; det går en magisk gräns vid ungefär tre månader av att resa runt, sen börjar det slita lite. Det är lättare när man är beredd på det. Men det är väl där någonstans som tålamodet tryter lite grann och resandet blir ens vardag på gott och ont. Då kan det vara skönt att stanna två veckor på ett ställe och pusta ut lite, men det finns också en viss risk att man fastnar lite längre än man tänkt sig. Därför är det bra att kunna vara flexibel och hålla så mycket som möjligt öppet. 
Men myrorna kommer snabbt tillbaka, detta är vansinnigt beroendeframkallande!
 Tre veckor hemma, sen längtar hjärtat ut i världen igen. Det här är det bästa vi gjort!


 Världen har inte sett oss för sista gången.