Julen ska alltid vara full av överraskningar!

...Så äntligen har jag svaret på frågan som vi alla undrat över så länge!
 
Fijitime! Är det första alla som kommer hit blir introducerade för, allting går lååååååångsamt! Och det är man stolt över, ta en skål Kava och varva ned. Och nej, det är inte den bubbliga, spanska sorten vilken jag hoppades på första gången vi blev bjudna. "Kom in på lite Kava!" hojtade en kille i kjol och jag hoppsade glatt efter. För vem säger nej till lite kalla bubblor? Besvikelsen var ett faktum när han serverade något som såg ut som gyttjevatten... men så att liksom! Smakar gott gör det inte heller, och det har en lugnande inverkan... Jag blev rastlös omgående och smet iväg från ceremonin så snabbt jag kunde i jakt på kaffe för att få tillbaka lite energi. (Det sägs att Kavaroten anvands i Nya Zeeländska sömnpiller) Bangar gärna det i fortsättningen!
21/12-2014 Tommy utanför Mondriki (Ön där Cast Away med Tom Hanks spelades in, Fiji
Och åter till gåtan: Kan man skrika i en snorkel?

Svaret är att det går alldeles utmärkt! Det tog jag reda på nämligen, som sagt julen ska vara full av överraskningar! Vi snorklade på ön Waya Lai Lai, revet låg alldeles vid strandkanten och vi såg inte EN utan TVÅ muränor (ni som känner mig sen länge vet att det är min absolut största vattenskräck!) men jag höll mig faktiskt ganska samlad, det kan ju tilläggas att de inte var särskilt stora... but still! Jag kände att jag behövde en paus och simmade in mot strandkanten, precis vid revets kant, ca en meter från stranden vänder jag på huvudet och finner mig öga mot öga men världens giftigaste orm, ett bett och du är död! Vi stirrade på varandra i vad som kändes som tre evigheter innan jag gallskrek genom snorkeln och kravlade som en ograciös krabba i sidled upp i säkerhet på land och föll ihop i en sandig, panikslagen boll, fortfarande skrikandes i snorkeln. Tur att jag inte är en hysterisk människa... Jag är ASCOOL! (haha)
 
Shark Bait Ohaha! 
Efter den adrenalinkicken tror jag inte att något i vattnet kan skada mig längre, så en snorklingtripp med hajar passade utmärkt efter frukost dagen därpå. I början var det väldigt häftigt men det blev lite obehagligt när hajarna vande sig vid oss och cirkulerade runt oss och blev väldigt närgågna, låg man för stilla vid ytan kom de och buffade på en, antagligen för att se om man var död. De var större än jag trodde de skulle vara, den största var ungefär lika lång som jag... De var väldigt graciösa och det kändes majestätiskt att få simma med dem, om än med den största respekt, vilken nog var väldigt sund för två dagar senare var det faktsikt en tjej som blev biten i handen just där. Detta gav mig blodad tand och jag provade på ett introduktionsdyk, men det gick lite sisådär. Vi var nere på 11 meter, det var jättefint men jag hade så svårt att fokusera på revet och fiskarna för jag fattade inte en sekund hur min utrustning funkade och den där jäkla tuben åkte runt och slog mig i huvudet så fort jag försökte titta rakt fram. Tror jag inte tar dykningen fijitime nästa gång. Nu är vi på Barefoot och lär oss att öppna kokosnötter och att ta det luuuugnt i hammocken. Det är livet på Fiji i jultider!

24/12- 2014 Sunrise beach Barefoot, Fiji

God Jul!
 

Älskade NZ, så långt bort man kan komma på land.

Fijis Wifi är om möjligt ännu uslare än Aussies, försöker lägga upp bilder men det går inte så bra. Vi har fått ett insider-tips om starkt wifi en bit från vårt hostel så har smygit dit nu och sitter med fötterna i sanden och försöker få upp bilderna, så jag lovar er att det ligger väldigt mycket tålamod bakom de som kommer upp!
 
Att köra bil i vänstertrafik är helt klart annorlunda. Mitt i Auckland, mitt i rusningen och jag ska blinka ut i en HÖGERsväng det första som händer, jag smyger försiktigt ut med nosen så jag ska kunna se trafiken, helt hopplöst. Bilar överallt och jag påminner mig om att ta några djupa andetag, det vore ju för jävla pinsamt o göra något dumt nu när jag har hela garagets mekaniker ståendes bakåtlutande och iaktta varje mm jag rör mig. Jag tittar åt höger och åt vänster, jag ser en lucka. Jag påminner mig själv om att bara ta det lugnt så kommer allt bli bra... min lucka kommer, jag trycker ned gasen, toyotamotorn skriker värre än vad mammas gamla gräsklippare på landet skulle göra om jag försökte gasa upp den på en motorväg... Och det sista jag gör är att sätta igång blinkerserna, eller det var i varje fall min intention. Istället sätter vindrutetorkarna igång i full fart i gassande solsken, jag blinkar och svänger och det sista jag gör innan vi brummar vidare är att slänga ett öga i backspegeln och ser mekanikerna nöjt fnissa. Jag gick alltså rakt i fällan! 
 
Pärlan med Tommy nöjt i passagerarsätet, Nya Zeeland 8/12-2014
Men lite förlorad stolthet är absolut ett ringa pris att betala för den fantastiska veckan vi hade. Första stopp var Hobbiton och jag var lycklig som ett barn på jul, inte för att jag är ett lord of the rings eller hobbit fan utan för att filmnörd som jag är få vara och springa runt på ännu en inspelningsplats! 

 
Hobbiton, Nya Zeeland 8/12-2014
Vi såg de fantastiska geotermiska underverken i Rotorua, Tauposjön som är en vattenfylld vulkankrater, den vackraste vulkankratern jag någonsin doppat tårna i och mitt ute i bergen stannade vi och förundrades över stillheten av böljande gröna skogar flera mil, så  långt ögat kunde nå och mitt i alltihop ett vattenfall. Helt ensamma stod vi och bara tog in allt under tystnad, helt uppslukade av vildmarken och känslan av hur små vi var i en gigantisk värld. 


 
Tauposjön, Nya Zeeland 7/12-2014
Geotermiska underverk i vulkanparken i Rotorua, Nya Zeeland 9/12-2014
Geotermiska underverk vulkanparken i Rotorua, Nya Zeeland 9/12-2014
Sen följde vi Nya Zeelands klassiska vintur ned till Wellington, bergsvägarna på södra norden var absolut inte att leka med och regnet öste ned, medan alla andra bilar satte på sina Vindrutetorkare så blinkade jag att jag skulle svänga ut över bergskanten, jag försöker fortfarande intala mig själv att de är vana med turister på vägarna. 

I Wellington insåg vi att vårt plan gick ett dygn tidigare än vi trott så efter ett besök på Te papa museumet, som var helt fantastiskt (vi gick runt i två timmar och kände att vi lätt kunnat gå runt i två timmar till!) det var bara att packa in oss i bilen och ställa sig på gasen så gräsklipparmotorn och upp i bergen igen. Vi valde en annan väg tillbaka, som skulle gå förbi vulkanen där ringen i sagan om ringen skulle förstöras, men ett moln eller typ tusen hade bestämt sig för att bo lite där och runt omkring. Trots att vi åkt i ca en timme i ren och skär (eller snarare lättmjölksgrå) mjölk levde jag på hoppet om att få se toppen av berget tills t, min chartman, berättade att vi åkt förbi... Tänker ändå att det var nära så det gills nästan att vi var där. 

Wellington, Nya Zeeland 11/12-2014
Den kvällen tog vi in på ett motel, någon timme innan Hamilton och blev inbjudna till det maoriska parets garage där de och deras vänner, gästarbetare och gamla vänner drack öl och spelade biljard. Det var absolut vår bästa kväll under hela resan. Varmare och gästvänligare människor går nog inte att hitta! Vi bär det med oss i hjärtat medan vi fortsätter vårt äventyr på Fiji.
 

Kiwi-land och blå kärlek till ett gäng blå berg.

...Vi har haft några fantastiska veckor sen jag skrev sist. Stort minus till Australien och Nya Zeeland för sopigt Wifi! 
 
Byron Bay var fantastiskt och både jag och T tyckte att det var höjdpunkten i Aussie förutom Blue Montains, vilka jag kommer till strax! Vi badade på vackra stränder, bodysurfade och vågsurfade med asgrymma peeps. För Tommy var det första gången han provade på vågsurfning och visade sig vara en naturtalang, och blev helt hooked från minut ett! 
 
En delfin hoppade upp ca en meter från mig i havet och jag höll på att kissa på mig av rädsla. Inte fasiken visste jag att de gick så långt in, men när jag hämtat mig lite och fattat att det inte var en haj tyckte jag att det var ganska så awesome. 
Kakadua i Leura Blue Mountains, Australien 24.11.2014

Blue Mountains, Australien 24.11.2014
Höjdpunkten i Sydney var den obligatoriska promenaden mellan cogee och bondi beach, den var väldigt vacker och darling harbour. En lång vinlunch i solen, vem kan motstå liksom? Alla mysiga beer-gardens och grym live-musik på varje bar vi gick, gjorde Sydney till en något mysigare stad under kvällarna. Men Sydney var inte riktigt det äventyret som vi ville ha och vi gav oss av mot Blue Montains som visade sig vara ett riktigt lyckokast! Helt klart det bästa vi gjorde under hela Oz-tiden! 

Sen var det dags för Auckland och Nya Zeeland, längre hemifrån går inte att komma om man håller sig på land, så när vi flyger till Fiji nästa vecka kommer vi alltså att påbörja vår hemresa, kan man säga... Det första vi lyckades göra var att ramla på ett gratisjippo som delade ut mat och dryck. Vi var lite fundersamma över vart vi hamnat, T var helt övertygad om att vi travat rätt in i en sekt men det stoppade inte oss från att mingla runt där. Vi fick höra sen att det var ett media event för att de startade upp sin årliga Silo Market vid Silo Parks. Supermysigt! Sen har vi även hunnit med att möta upp några gamla vänner som bor här och som vi känner sen Brasilien. Imorgon ska vi hyra en bil och ge oss ut i vänstertrafiken, önska oss lycka till!